Axagård – starkare tillsammans!

Idag har jag köpt ett stort fång tulpaner till min man och mig själv. I mer än ett halvt år har vi jobbat med vår senaste satsning, jordbruket Axagård. Det har varit många saker att reda ut, orientering i en byråkratisk djungel. Pensioner, jordbruksstöd, djurens välbefinnande, rätten till semester, är några av alla detaljer som måste redas ut. Det gäller att vara alert så att man hela tiden befinner sig på rätt sida om alla bestämmelser. Tålamod och noggrannhet är inte min starka sida så detta har varit god övning.

jordbruket

Jordbruksföretaget Axagård

Men nu är vi alltså officiellt igång och Axagård är registrerat. Jag är väldigt nöjd över namnet Axagård, som dels syftar på ett sädesax och dels på acceleration. Axagård ska ägna sig åt traditionell jordbruksverksamhet. Vi ska odla jorden, så spannmål och gräs, föda upp slaktsvin och tjurar. Den stora skillnaden är att vi kör ihop min brors jordbruk med vårt eget och utvidgar den gemensamma verksamheten.

Genom Lanttjänst och alla avtalsgårdar har vi kommit många olika jordbruksverksamheter in på livet. En av de största insikterna är att: där familjer kommer väl överens och hjälps åt, där är jordbruken starka och livskraftiga. Där finns ofta både arbetsglädje och framtidstro, trots att jordbruken just nu haft flera ekonomiskt tuffa år.

Tuffa tider kräver radikala åtgärder.

Det brukar min pappa säga och det har jag tänkt på många gånger när jag stött på olika utmaningar i mina egna företag. Tuffa tider? Ja, gör då något radikalt! Att fega och göra myrsteg kommer troligen inte att lösa problemet.

En ny början

Min bror Johan hade faktiskt bestämt sig för att sluta som jordbrukare när Mikael en sommarkväll föreslog att tänk om vi skulle göra det här tillsammans istället. Några timmar in i sommarnatten var de överens och en ny lösning såg dagens ljus.

Ja, vi gör det tillsammans.

När jag ringde pappa och berättade om kursändringen sa pappa direkt: Ja, jag har ju sagt, det behövs minst tre personer om det där maskineriet ska skötas optimalt! Ingen chans att en person orkar och klarar det i längden! Nå, nu är vi fyra.

Det är viktigt med rötter trots allt

När jag startade mitt första företag var det viktigt för mig att jag skulle driva det på sådana villkor att jag skulle kunna lämna det. Att ha möjligheten att kunna sälja av helt enkelt. Säkerligen berodde det mest på att jag upplevt hur starkt bindande ett familjejordbruk är, det kopplas helt till dig som person. Det är ett oerhört svårt beslut att sälja ett jordbruk. Det tror jag de allra flesta jordbrukare skriver under på. Jag ville absolut inte bli lika fast i mitt företagande.

Men jag får erkänna att det känns bra idag. Extra bra. Åkrarna min släkt, min farmor och farfar brukade, kommer även nästa vår att brukas av släkten. Fältet vi plockade sten på efter farfars begravning kommer säkerligen även i år att uppbåda nya stenar. Vi kommer att plocka dem, men inte mera förhand utan med maskin. Vi ska fortsätta driva släktens gårdar. Inte som förr utan på ett nytt sätt, där vi är fler som vill och kan hjälpa till!

Axagård -Starkare tillsammans!

tulpaner

Älskling – Ska vi lägga livspusslet ikväll?

Precis samma rubrik som ovan har också min föreläsning på den stora finlandssvenska kryssningen. Det kan ju tyckas ironiskt att jag som alltid har nått nytt knep på gång för att återigen balansera livet, ska föreläsa om hur andra ska göra med sina liv. Varför har jag då inte lagt mitt eget pussel om jag nu ska ställa mig upp och berätta för alla andra hur de ska lägga sina pussel?

Faktum är att jag tror att livspusslet är olösligt. Allas liv är mer eller mindre en blandning av många olika pussel, träbitar och pappersbitar, stora och små pusselbitar i en salig blandning. Dessutom tror jag att lösningarna varierar beroende på var i livet vi befinner oss. Det är alltså totalt omöjligt att lägga någons livspussel så att alla bitar passar ihop, kant i kant. Om det verkar för bra för att vara sant, ja då är det falskt, eller som det numera heter ”alternativa fakta”.

Men om vi accepterar att det lämnar lite luft emellan livets pusselbitar, ja då har vi en chans att kunna forma ett mönster. Det är luften emellan jag vill dela med mig mina tankar om. Ge några tips från en kvinna som verkligen velat vara bäst på allt, bara bli bäst, bäst, bäst. Men alla bitar passar bara inte ihop. Det blir fult, det skaver och man blir aldrig riktigt nöjd. Jag har lärt mig den hårda vägen att satsa på luften mellan bitarna.

För mig betyder luft ofta tid, tid att göra, tid att känna, tid att vara. Men också mod att välja bort och välja till. Modet att stå upp för det och dem jag tror på. Jag har hittat några knep som hjälper mig leva mera intensivt och samtidigt göra det i ett lugnare tempo.  Jag tror mig ha hittat några knep, lägg kantbitarna först liksom. Jag vill så gärna dela med mig av dessa, för kanske, kanske kan du ha nytta av dem i ditt liv.

Det bästa i mitt liv är utan tvekan mina relationer.

 

Modiga nog för välmående arbetsplatser

Tänk om vi blir så modiga att vi vågar satsa på välmående arbetsplatser. Att vi vågar släppa kontrollbehovet, att vi vågar lita på att om vi mår bra och har sunda arbetsplatser så kommer vi också att vara effektivare och lönsammare. Roligare kommer vi garanterat att ha, men det är väl ändå självklart, eller? Välmående är besläktat med roligt och illamående med tråkigt.

Jag tror vi skulle ha vågat för länge sen om vi bara kunnat mäta välmåendet bättre och känt till de enorma vinsterna. Ja, enorma är faktiskt det rätta ordet att använda. Jag kommer ihåg när jag började sätta mig in i dessa frågor, jag kunde omöjligen förstå hur stora summor det rörde sig om. Kan tex. sjukfrånvaro relaterad till psykiska sjukdomar verkligen vara så dyrt. Tyvärr visade sig kalkylerna stämma. Att låta finländare fortsätta må dåligt är ofantligt dyrt. Svindyrt.

Om vi ska se något ljust i den rådande situationen så behöver vi inte dra ner på kostnader som höjer vår levnadsstandard alls, om vi ser till att arbetsplatserna i Finland är välmående. Enligt Guy Ahonen finns det 25 miljarder euro att vinna på välmående i arbetslivet. Vet du hur mycket livsinnehåll fröken Finland kan köpa för 25 miljarder? Inte jag heller, men vi kan enas om att det är en hel del.

Den 26te och 27de september ordnar tankesmedjan Agenda två kostnadsfria seminarier i Vasa och Jakobstad på detta tema. Kom med och lyssna och diskutera.

Jag kommer i min taltur att lyfta fram arbetsmiljöns roll för vårt välmående och hur vi genom enkla nästan kostnadsfria åtgärder kan öka effektiviteten och välmåendet på en arbetsplats. Finland behöver fler arbetsmiljöer som ger ökad effektivitet och ett ökat välmående och dessa två samtidigt. Effektivitet och välmående tillsammans, hand i hand, i samma rum!

548040_10151087539437082_1084974957_n
Pausrum och kök på Aveos kontor i Brändö.

 

 

Ett år utan VD titeln

Förra veckan var jag in med en blomma åt Anniina, som ett tack för hennes första år som VD på Aveo. Tacksam ända in i själsroten över hennes insats är jag. Det betyder samtidigt att jag själv varit utan den titeln och det jobbet i ett helt år.

Sade upp mig själv

Att bestämma sig för att sluta var faktiskt ganska lätt, jag hade sagt från början att max tio år som VD och den gränsen närmade sig, jag var rejält trött och utarbetad och därtill gravid. Anniina tackade dessutom nästan omgående ja till jobbet. Så det var lätt att bestämma sig, sen kom det svåra.

Inte så att jag inte litar på Anniina, det gör jag 100%. Men det har varit en stor utmaning att sätta sig i baksätet och följa med när någon annan kör ”min bil”. Jag fick verkligen sitta på mina egna händer för att inte blanda mig i de första månaderna. Jag kommer speciellt ihåg hur svårt det var att inte blanda sig i saker som tex. löneförhandlingar, val av städfirma eller hur projektförsäljningen skulle gå till. Men jag lyckades hålla mig på avstånd mycket tack vare att min man Mikael inledningsvis antog mantrat:

-Det är inte du som är VD längre! Det är inte DU som bestämmer!

Sen är det ju klart relativt vad som är tillräckligt avstånd.

Början på en större insikt

Ett år senare kan jag se hur otroligt nyttigt detta varit för mig. Världen har bokstavligen öppnat sig och jag har ”kläckts ” ur mitt eget ägg. Jag säger inte att det varit lätt, bara att det helt klart varit värt det. Jag rekommenderar detta åt andra företagare som ångar på, låt någon annan driva ditt företag en tid så att du kan växa som människa och företagare. En av mina goda vänner Åsa Hagberg-Andersson sa en gång åt mig:

Men Anna, gravgården är ju full av oersättliga människor!

6785688254_d23abbba0f_b

Det är den råa sanningen och jag försöker att påminna mig ofta om den. Vi är alla oersättliga, frågan är bara, var vill vi vara oersättliga? Jag vill vara det i mitt eget liv, inte i mina företag. Det är min man och mina barn som ska uppleva att jag är oersättlig inte mina kollegor eller uppdragsgivare. Självklart vill jag göra mitt allra allra bästa men det är endast för min familj som jag vill vara oersättlig.

Därför vill jag också driva mina företag på det viset att det inte finns några oersättliga, alla är viktiga, värdefulla och uppskattade men ingen ska behöva vara oersättlig på jobbet. Det uppdraget ska var och en få spara för sina närmaste.

Sökmotoroptimering min nya hobby

Under de första månaderna fick jag jobba tillsammans med ett par andra företag kring deras affärsstrategier. Det hjälpte mig att släppa taget om Aveo. Bästa sättet för mig var att helt enkelt fokusera på någon annans utmaningar.

Så småningom när dammet lagt sig kom en ny vardag fram. Jag har länge varit intresserad av hur Google bestämmer sig för vilken sidan som är nummer ett. Nu hade jag plötligt tid att göra det jag länge önskat, att läsa, ta reda på mer. Jag började läsa på om sökmotoroptimeringen och jobba med Aveos webbshop hemma lite i smyg. (Anniina visste nog om det) Sökmotoroptimering är ett ”smygjobb”, det är ett nästan osynligt arbete men ändå väldigt viktigt om man driver e-handel. Det kräver också ett långt tålamod, en vara som jag inte haft mycket av. Under året har jag dock kunnat konstatera hur viktigt det är att göra saker med verklig omsorg framom att bara göra ”kvickt och galet”.

Så kom barn nummer tre

Sigrid föddes i maj och hon är förmodligen världshistoriens mest lättskötta baby. Visst sitter jag och tittar på henne när hon sover men efter en kvart är jag fulltankad. Då kan jag göra vad jag vill medan hon sover ännu ett par timmar.

Det har verkligen varit ett spännande år och jag är så glad att jag tog steget. Ta gärna kontakt om du funderar på samma sak. Vi kan ta en kaffe framför skärmen eller träffas IRL!

Ha en underbar dag!

Publikrekord på årets VFA?

De första två åren har omkring 100 personer som deltagit i Välmående Framgångsrika Arbetsplatser seminariet och detta år ser det ut att bli publikrekord. Härligt! Dessutom vi ryms ju fler nu när det ordnas på Ritz.

Välmående på arbetsplatsen
Fjolårets deltagare laddar upp inför seminariet, enligt instruktioner från Folkälsans personliga tränare.

Årets program

Vad är det som är så bra i år då? Jo, det är många inbjudna som begriper sig på varför det är så att vi först ska MÅ BRA för att sedan kunna bli framgångsrika. Inte tvärtom. Vi ska inte slava oss till framgången för att sedan unna oss att må bra. Det är fel tillvägagångssätt för att utrycka det diplomatiskt. Årets seminarium kommer vi att lyfta fram vägen till välmående och framgång ur flera olika synvinklar.

Toni Eskola från Great Place To Work ger oss en inblick i hur de arbetar och vad som enligt honom är avgörande för att bli ett ”fantastiskt ställe att jobba på”. Flera Österbottniska arbetsplatser har lyckats väl i deras årliga landsomfattande mätningar.

Promedis Carita Tuohimäki specialläkare inom psykiatri och rättspsykiatri tar oss med på en resa in i psykets värld. Hur hittar man egentligen en balans mellan arbete och fritid? Varför är det så viktigt? Både för mitt privatliv och för min arbetsplats.

Att mäta välmående

Visste du att de stora företagen har mycket avancerade system för att mäta välmåendet? Visste du att tillverkaren finns nära oss och att de är marknadsledare i Europa? Det visste inte jag, men så är det. Jag blev mäkta imponerad när jag för ett år sen träffade Seppo Salo på Sofor. Han kommer också att ge oss en sneak peak in i välmåendes digitala värld.

Självklart är Folkhälsan med och ser till att vi hittar den rätta stämningen från start. Kortbytarrally i pausen och god hälsosam mat som avslutning är självskrivet på seminariet.

Det kostar ingenting att delta. Seminariet sponsorernas av Promedi, Härmän Kuntokestkus, Folkhälsan, Folksam och Aveo. Jag hoppas att du vill komma med! Här hittar du anmälingsblankett och mer information (Klick, Klick). Om du hellre deltar i Närpes så ordnas eventet där dagen efter (Klick,klick).

Välmående på arbetsplatsen2
Hur kul kan man ha på ett seminarium om välmående på jobbet?

mht-2015-a4-vaasa-se

Ofattbart bra träningsresultat.

Sedan årskiftet så tränar Aveos kontorsgäng varje måndag morgon på Wasa Sports Club. Vi kör ett styrketränings pass där var och en fokuserar på de muskelgrupper den bäst behöver stärka. Vi har inte förvandlats till ett gäng muskelknuttar men däremot har vi slagit friskhets rekord. Vi har under hela januari och februari 1 (!) sjukfrånvarodag fördelat på 9 personer. Det är ju helt otroligt. Detta resultat beror ju naturligtvis också till en del på tur. MEN, ju mer rätt saker man gör, desto mer tur har man också eller hur? Om vi skulle ligga på genomsnittet eller 4% sjukfrånvaro, så hade vi under denna tid haft omkring 15 dagar sjukskrivningar. Tänk vilken mängd strul vi undgått.

Jag rekommenderar ALLA som funderar på hur man ska få mer energi, fart och glädje i sitt kontorsgäng att testa detta.

Anna i Bottniahallen

10 x Förlåt

Hos oss har förlåtelse varit ett återkommande tema de senaste veckorna. Ja, kanske till och med de senaste månaderna. Men speciellt nu när vi haft semester och tid att ”filosofera” tillsammans. Vi har funderat kring hur vi ska få barnen att be om förlåtelse och hur de ska förstå och känna innebörden av förlåtelsen. Vad är förlåtelse egentligen? Är den annorlunda i media än i verkligheten? Använder vi vuxna förlåtelse gentemot varandra på ett bra sätt? När, vad och hur? Frågorna har varit många och de entydiga svaren ganska få. Min 3-åriga dotter Signe kom med den kanske hittills mest klarsynta analysen när hon sa:

Förlåt, är fint och bra men lite tråkigt.

Jag tror att det är viktigt för vår sinnesfrid att det finns förlåtelse i våra relationer. Jag tror också att vi lättare vågar testa saker ifall vi kan räkna med att bli förlåtna om det skulle gå tokigt. Både privat och proffessionellt. Förlåtelse = frigjord drivkraft = fler resultat. Om jag ber om förlåtelse och du svarar att jag förlåter dig, så betyder det för mig:

Förlåt, Händelsen får segla ut på glömskan hav för att aldrig återvända.

Hannes och Singe tar sig ett kvällsdopp inte i glömskans hav men väl i Östersjön.

10 tankar om förlåtande

1. Det är svårt att ge och ta verklig förlåtelse. Det är lättare att vara dömande. Det kräver så lite av oss i stunden, medan förlåtelse kräver mod och mental kraft.

2. Att vara förlåten innebär att saken är utagerad. Vi kommer aldrig att dra upp det. Att verkligen lämna saken kan ibland vara en riktig utmaning.

3. Den som kommer dragandes med ”gammal ost” när förlåtelse redan getts, har inte förlåtit.

4. Det är lättare att förlåta de första gångerna. Att förlåta samma misstag tionde gången är svårare men ibland behövligt. För ibland lär man sig inte efter första gången, inte ens efter andra.

5. Media verkar ha svårare att förlåta än vi verkliga människor.

6. Förlåtelse är kultur.  Det mesta lär vi oss av omgivningen redan som små. Men det finns också en genetisk, medfödd sida.

7. Vi är olika bra på att förlåta. Vissa förlåter genast, andra efter noggranna överväganden. Tid har betydelse.

8. Ibland får man förlåtelse utan att behöva be om den, ibland vet man inte ens att man blivit förlåten.

9. Att förlåta är inte detsamma som att acceptera eller godkänna.

10. Att be om förlåtelse är något annat än att be om ursäkt. En ursäkt är ofta ett rättfärdigande för ett dåligt bemötande.  Att be om förlåtelse är en bekännelse över ett övertramp.

Hur ser du på förlåtelse? Håller du med lilla kloka Signe ?

Kontaktrallyt kan bli en tradition

Jag är så nöjd! Vilket underbart gäng jag får jobba med. Nästan oberoende vilken galen idé jag fått så är de alltid villiga att testa en gång.

163 personer lyckades vi nå under vårt rally!
163 personer lyckades vi nå under vårt rally!

Dagens kontaktrally resulterade i att 163 personer blev kontaktade av oss mellan 9 och 10 idag. Det var riktigt roligt, så roligt att personalen meddelade att detta ska vi göra till en vana.  Så från och med nu blir det kontaktrally en gång i månaden hos oss! Läs mer om kontaktrallyt här.

P.s Ifall du också kör kontaktrally i din organisation så  är jag nyfiken på resultatet!

Tips för ännu bättre laganda: Kontakt Rally

Jag är en stor förespråkare av frihet, men samtidigt är jag en edsvuren fanbärare av lagandans flagga. 1 + 1 är inte två, utan kanske 2,90. Imorgon kommer vi på mitt jobb att göra något som går under namnet ”kontakt rally” för att påminna oss själva om vad ett lag kan åstadkomma tillsammans.

Kaffepaus
Efter en gemensam kaffepaus med tillhörande taktiksnack är det dags för kontakt rally.

60 minuter rally på måndag morgon

Vi börjar med en rejäl kaffepaus, inklusive taktiksnack. Var och en gissar hur många personer vi tillsammans kommer att kunna kontakta på 60 minuter. Vi kör en 5 minuters ”speedbrainare” för att riktigt komma på vem alla vi ska kontakta. Så intar vi våra positioner framför dataskärmarna, med laddade mobiltelefoner. Vi är redo. Startskottet ljuder, nu har vi 60.00 minuter på oss, fingrarna hamrar på tangentbordet som om det brinner i knutarna.

50 cent per utförd kontakt, utbetalas som belöning till vår kaffekassa. Den som gissar närmast på hur många kontakter vi tillsammans hinner göra får ett eget litet pris.  Ifall vi lyckas göra 24 kontakter per person i snitt så kommer vi att kunna luncha på Stampen för pengarna! Det skulle också betyda att 216 (!) personer blir kontaktade av oss i morgon bitti mellan 09.00 och 10.00.

Blir du kontaktad av mig i morgonbitti så vet du att du är med mig på Rally! Tycker du detta låter som en rolig idé och beslutar dig för att testa detta i din organisation, så skulle jag bli glad om du berättade för mig hur det gick!

Instruktioner för kontakt rally:

Tid: 20 minuter förberedande kaffepaus + 60 minuter rallytid + 15 minuter reflektion och vila. Totalt 100 minuter.

Redskap: Dator och telefon. Har man ett kundregister eller andra listor så är ju det nästan doping men bara nästan. 

Målgrupp: Kunder, samarbetspartners, leverantörer, intressanta personer… ”The sky is the limit” 

Ärende: Tacka, bocka, fråga, lyckönska, gratulera, ja egentligen vad som helst.

Varför: För att det är roligt och nyttigt att göra saker tillsammans. För att tydliggöra hur stor inverkan ett helt arbetslag kan göra framom en enskild individ.

 

Kan vi programmera in arbetsglädje hos våra barn?

Hur kommer det sig att vissa av oss gillar att arbeta så mycket? En delorsak är säkert genetiskt, en annan orsak har med typen och tillgången av jobb att göra och det finns många andra orsaker. Själv har jag det delvis i blodet. Entreprenörer hittar man åtminstone fyra generationer rakt bakåt i min pappas släkte. Men jag tror faktiskt att den största orsaken till att jag njuter av att arbeta är att jag blivit programmerad till att göra det.

Som barn var vi alltid med. Vi satt i traktorhytten i timtal innan vi ens kunde gå. Vi var med ut i skogen om vintrarna och på höängen om somrarna. Mina föräldrar var måna om att se till att det fanns lämpliga uppdrag att tjäna pengar på. Riktiga uppdrag, med riktiga kunder. Vilket i sig säkert var viktigt.

Men det finns en annan aspekt som jag tror är mer avgörande. Pappas uttryck:

-”Je måst, får e va!”

Om man i mitt barndomshem sa, nu måste vi hugga ved eller nu måste vi städa huset. Då sa pappa bara: Je måst, får e va! Om man däremot gjorde ett annat retoriskt vägval, t.ex. Det skulle vara lägligt att kapa ett vedlass idag, när solen ändå skiner! Ja, då var protesterna sällsynta. Ordvalet spelade en viktig roll. Det som behövde göras skulle uttryckas på ett positivt och frivilligt sätt, utan måsten.

Dessutom var det viktigt att ha med sig matsäck och små belöningar för väl utfört arbete. Vi hade alltid mat,- och kaffepauser men jobbade ofta hela dagarna. Några 8 timmars dagar hade ingen hört talas om. Dagistanterna lär har varit bekymrade över min bristande tidsuppfattning, men vi talade aldrig om tid hemma. Jag anser mig ha blivit programmerad genom barndomen till att tala om och också uppleva arbete som något positivt.

Vårt samhället skriker efter innovationer och nya entreprenörer. Tänk om vi kunde uppnå detta genom att programmera våra dagisbarn till att njuta mer av arbete?

Hannes och Mikael på picknick
Programmering pågår!
Stenplockning på Masunin
Stenplockning på Masunin i Oravais.