En ny början

Hela våren och sommaren har jag mest funderat. Funderat på vad jag ska bli när jag blir stor? I hela mitt vuxna liv har jag mest jobbat och kämpat hårt för att ta mig framåt, vidare mot nästa mål. Lagt en sten till i ryggsäcken, lite som hölmöläborna kanske. Om hästen kan dra den där stocken så nog kan den dra den här också. Vi vet alla hur det slutar, någonstans kommer den där stocken som gör att hästen inte orkar dra lasset. Lite så gick det för mig, tyvärr.

För mycket av det goda

Att vara mamma till tre barn, bo på landet i ett eget hus, föreläsa, jobba som konsult och försöka vara med och driva tre företag på ett bra sätt blev helt enkelt för mycket. Jag räckte inte till. Jag som brukar klara allt, klarade inte allt. Så nu har jag bestämt mig för en rad förändringar. Det här är mina val och de står jag för.

Byans number one, Komossan, får en webhandel

Det första jag gjort är att flytta hem Aveos webhandel till Komossa. Varför ska jag behöva känna att jag måste åka iväg någonstans när det trots allt är en digital handel jag driver och de flesta kunder har aldrig någonsin besökt butiken i Vasa. Butiken öppnar alltså inte igen i augusti utan huset hyrs ut till studerande.

Inredningssidan utlokaliseras och där är det lite för tidigt för mig att avslöja alla detaljer men jag kommer inte längre efter den 31.8.2017 att aktivt driva någon inredningsverksamhet. Att säga adjö till den verksamhet som gjorde mig till företagare är vemodigt men samtidigt också befriande. För det betyder att jag har en sträng mindre på min lyra och för första gången i mitt vuxna liv vill jag ha mindre.

Nu är lugn och ro det jag behöver

Jag minns en gång när jag var liten och frågade pappa om vad han ville ha i födelsedagspresent. Efter en del förslag som han inte ville ha, sänkte han tidningen och sa han:

 -Det jag önskar mig mest av allt här i världen är lugn och ro!

Varpå jag svarade att lugn och ro är det värsta jag vet.

Tänk så man kan ändra sig. För just nu känns lugnet här i mitt kontor i Komossa som en gåva. Sen får jag erkänna att webhandel passar mig väldigt bra. Här kan jag sitta okammad och osminkad och bara vara jag. Sigrid har redan en egen madrass i ett hörn där hon sover middag. För trots att jag stortrivs med att vara företagare så är det min familj som verkligen betyder nått här i världen. Min förhoppning är att alla dessa beslut ska resultera i att jag kan vara mera närvarande med dem både fysiskt och psykiskt.

Utan Mikael Löfgren mitt stora stöd här i livet hade jag knappast tagit mig hit! Men nu står jag här och det känns bra!

 

 

 

 

Är det nu jag blir bondmora på heltid?

Tack för alla hejarop och lyckönskningar i samband med att vi berättade om Axagård. Det är ett roligt och utmanande projekt och jag kommer samtidigt mina rötter lite närmare. Men nej, jag ska inte sluta vara varken entreprenör, föreläsare eller konsult. Det är inte nu jag blir bondmora dygnet runt, utan jag jobbar på, precis som vanligt. Det jag däremot anser att jag definitivt lagt på hyllan är möjligheten att ha ett ”vanligt heltidsjobb”. Jag börjar ha så pass många järn i elden att det inte längre är möjligt.

Tid att vara mamma

Dessutom har jag blivit mera självisk sedan Sigrid föddes, eller mera familjeorienterad om vi väljer ett positivare ord. Mina barn får numera fler timmar per dygn av mig, för att jag vill ha det så. Igår kunde jag åka med som förälder till Vörå Skidcentrum när barnen hade skiddag och jag kände hur lyxigt det var. Vilken glädje att kunna prioritera så, att ibland bara få var mamma. Den tiden tänker jag ge mig själv mer av de kommande åren. Härvaro är mitt nya favoritord.

snowman

Det är bra att blanda

Att blanda olika arbetsuppgifter och projekt är det bästa jag vet. Att ena stunden prata utfodringsplan för nötdjur och i nästa skicka iväg en föreläsningsoffert gällande entreprenörsskap, för att sen svara på mejl om digital marknadsföring. Att få vara med och utveckla webhandeln på Aveo, fundera på förpackningsmaterial och försäljningsbidrag, allt är fantastiskt roligt och ingen dag är den andra lik. Att få varva upplevelsen av att vara expert med den av att vara nybörjare, det håller mig alert. Att ha många olika saker på gång är för mig är ett sätt att förstå världen lite bättre och framförallt en fungerande metod för att undgå att bli uttråkad.

Min egen godispåse

När det blir rutin blir jag uttråkad och då blir jag lat, att gå omkring och känna mig lat är bland det värsta jag vet. Någon säger säkert att jag lider av ”duktig flicka” syndromet. Det har jag säkert gjort i någon mån, kanske gör jag det än idag, hursomhelst så avskyr jag att känna mig lat.

Jag vill känna mig levande, på gång, jag vill att mitt arbetsliv ska vara som en godispåse jag själv plockat ihop.  Choklad, lakrits, vingummi, svampar, praliner och skumbjörnar, alla möjliga sorter, huller om buller, men på mina villkor. Jag känner mig oerhört tacksam för att jag får ha det som jag har det.

Den enda nackdelen jag kan komma på är att jag inte vet vad jag ska skriva på mitt visitkort. En mångsidig mamma, föreläsare och bondmora till er tjänst?

knowledge1

 

 

Axagård – starkare tillsammans!

Idag har jag köpt ett stort fång tulpaner till min man och mig själv. I mer än ett halvt år har vi jobbat med vår senaste satsning, jordbruket Axagård. Det har varit många saker att reda ut, orientering i en byråkratisk djungel. Pensioner, jordbruksstöd, djurens välbefinnande, rätten till semester, är några av alla detaljer som måste redas ut. Det gäller att vara alert så att man hela tiden befinner sig på rätt sida om alla bestämmelser. Tålamod och noggrannhet är inte min starka sida så detta har varit god övning.

jordbruket

Jordbruksföretaget Axagård

Men nu är vi alltså officiellt igång och Axagård är registrerat. Jag är väldigt nöjd över namnet Axagård, som dels syftar på ett sädesax och dels på acceleration. Axagård ska ägna sig åt traditionell jordbruksverksamhet. Vi ska odla jorden, så spannmål och gräs, föda upp slaktsvin och tjurar. Den stora skillnaden är att vi kör ihop min brors jordbruk med vårt eget och utvidgar den gemensamma verksamheten.

Genom Lanttjänst och alla avtalsgårdar har vi kommit många olika jordbruksverksamheter in på livet. En av de största insikterna är att: där familjer kommer väl överens och hjälps åt, där är jordbruken starka och livskraftiga. Där finns ofta både arbetsglädje och framtidstro, trots att jordbruken just nu haft flera ekonomiskt tuffa år.

Tuffa tider kräver radikala åtgärder.

Det brukar min pappa säga och det har jag tänkt på många gånger när jag stött på olika utmaningar i mina egna företag. Tuffa tider? Ja, gör då något radikalt! Att fega och göra myrsteg kommer troligen inte att lösa problemet.

En ny början

Min bror Johan hade faktiskt bestämt sig för att sluta som jordbrukare när Mikael en sommarkväll föreslog att tänk om vi skulle göra det här tillsammans istället. Några timmar in i sommarnatten var de överens och en ny lösning såg dagens ljus.

Ja, vi gör det tillsammans.

När jag ringde pappa och berättade om kursändringen sa pappa direkt: Ja, jag har ju sagt, det behövs minst tre personer om det där maskineriet ska skötas optimalt! Ingen chans att en person orkar och klarar det i längden! Nå, nu är vi fyra.

Det är viktigt med rötter trots allt

När jag startade mitt första företag var det viktigt för mig att jag skulle driva det på sådana villkor att jag skulle kunna lämna det. Att ha möjligheten att kunna sälja av helt enkelt. Säkerligen berodde det mest på att jag upplevt hur starkt bindande ett familjejordbruk är, det kopplas helt till dig som person. Det är ett oerhört svårt beslut att sälja ett jordbruk. Det tror jag de allra flesta jordbrukare skriver under på. Jag ville absolut inte bli lika fast i mitt företagande.

Men jag får erkänna att det känns bra idag. Extra bra. Åkrarna min släkt, min farmor och farfar brukade, kommer även nästa vår att brukas av släkten. Fältet vi plockade sten på efter farfars begravning kommer säkerligen även i år att uppbåda nya stenar. Vi kommer att plocka dem, men inte mera förhand utan med maskin. Vi ska fortsätta driva släktens gårdar. Inte som förr utan på ett nytt sätt, där vi är fler som vill och kan hjälpa till!

Axagård -Starkare tillsammans!

tulpaner

Älskling – Ska vi lägga livspusslet ikväll?

Precis samma rubrik som ovan har också min föreläsning på den stora finlandssvenska kryssningen. Det kan ju tyckas ironiskt att jag som alltid har nått nytt knep på gång för att återigen balansera livet, ska föreläsa om hur andra ska göra med sina liv. Varför har jag då inte lagt mitt eget pussel om jag nu ska ställa mig upp och berätta för alla andra hur de ska lägga sina pussel?

Faktum är att jag tror att livspusslet är olösligt. Allas liv är mer eller mindre en blandning av många olika pussel, träbitar och pappersbitar, stora och små pusselbitar i en salig blandning. Dessutom tror jag att lösningarna varierar beroende på var i livet vi befinner oss. Det är alltså totalt omöjligt att lägga någons livspussel så att alla bitar passar ihop, kant i kant. Om det verkar för bra för att vara sant, ja då är det falskt, eller som det numera heter ”alternativa fakta”.

Men om vi accepterar att det lämnar lite luft emellan livets pusselbitar, ja då har vi en chans att kunna forma ett mönster. Det är luften emellan jag vill dela med mig mina tankar om. Ge några tips från en kvinna som verkligen velat vara bäst på allt, bara bli bäst, bäst, bäst. Men alla bitar passar bara inte ihop. Det blir fult, det skaver och man blir aldrig riktigt nöjd. Jag har lärt mig den hårda vägen att satsa på luften mellan bitarna.

För mig betyder luft ofta tid, tid att göra, tid att känna, tid att vara. Men också mod att välja bort och välja till. Modet att stå upp för det och dem jag tror på. Jag har hittat några knep som hjälper mig leva mera intensivt och samtidigt göra det i ett lugnare tempo.  Jag tror mig ha hittat några knep, lägg kantbitarna först liksom. Jag vill så gärna dela med mig av dessa, för kanske, kanske kan du ha nytta av dem i ditt liv.

Det bästa i mitt liv är utan tvekan mina relationer.

 

Effektiva arbetsmiljöer på 15 minuter

SPONSORERAT INLÄGG

Sitter och jobbar med min presentation och försöker välja det allra bästa innehållet. Min taltur är 15 minuter kort, lika kort som alla andras, men det är alltid en utmaning att leverera maximalt och samtidigt få med alla väsentliga delar när man har några få minuter på sig. Redan en enda minut förbrukad på oväsentligheter är 6,7% av totala tiden.

26.9 Tankesmedjan Agenda.013.jpeg
Ett blad för varje sinne och den yttre cirkeln med sina fem E:n utgör grundprinciperna för hur Aveo planerar miljöer.

En modell underlättar

Redan för åtta år sedan tog Aveo fram en teoretisk model för hur de jobbar med alla miljöer. Modellen kommer verkligen till användning när man ska berätta hur man bygger effektiva arbetsmiljöer på 15 minuter. Orsaken till att en modell skapades är helt enkelt den att det fanns ett stort behov för att kunna svara tydligt på frågan:

Vad är en bra miljö?

Det låter ju som en simpel fråga men faktum är att det fanns inga enkla och samtidigt fullständiga svar på den frågan. Åtminstone inte ett sådant svar att vi enkelt kunde förklara det för alla Aveos olika kunder.

Man kan fördjupa sig i allt möjligt, som tex. hur tjock stoppningen på en stol borde vara för att uppnå maximal sannolikhet för att kunden genomför ett köp. Eller vilken cirtusdoft som är bäst för koncentration. Men det är oerhört viktigt att man har grunden i skick innan man ger sig i kast med detaljer, hur intressanta de än må vara.

Det ska bli riktigt kul att prata om arbetsmiljöer igen! Jag hoppas vi ses imorgon eller på tisdag! Här hittar du information om eventet i Jakobstad den 26.9 och i Vasa den 27.9.

Tack mamma

Ikväll har vi övat bokstäver med Hannes min son som går i första klass. Först gjorde vi klart matteläxan och sen gjorde vi ett ”hemmabyggt” memory av en kartonglåda. En stor och en liten bokstav bildar ett par. När vi var klara med det så försökte vi pussla ihop olika bokstäverna till ord.

Bokstavspussel.jpg
Hannes var mest intresserad av hur man skriver kompisarnas namn, så vi fick göra några extra memorybitar, i, k och c.

Läxläsning utan krig

Vi tar ofta pauser och springer lite runt i huset, tio varv runt kök och vardagsrum.  Vi gör klappövningar som är bra för hjärnan och allt möjligt annat för att återfå koncentrationen och skärpan. Jag berättade för en vän om hur det går till hemma hos oss och hon undrade hur jag kommit på det? Min mamma såklart. Alla dessa ”lär dig lite till” knep har jag ju sett henne göra hundratals gånger, dels med mig, men framförallt med min lillebror Johan.

Ikväll efter ännu en läxa och med tanke på att jag har många år och timmar tillsammans med mina egna barn framför mig så vill jag skicka ett officiellt tack. Tack för all hjälp mamma, alla pyssel, alla förhör, för biologi böcker inlästa på kaset. Det är kärlek det! Sen hoppas jag att jag själv kan vara lika uthållig nu, nu när det är min tur!

Modiga nog för välmående arbetsplatser

Tänk om vi blir så modiga att vi vågar satsa på välmående arbetsplatser. Att vi vågar släppa kontrollbehovet, att vi vågar lita på att om vi mår bra och har sunda arbetsplatser så kommer vi också att vara effektivare och lönsammare. Roligare kommer vi garanterat att ha, men det är väl ändå självklart, eller? Välmående är besläktat med roligt och illamående med tråkigt.

Jag tror vi skulle ha vågat för länge sen om vi bara kunnat mäta välmåendet bättre och känt till de enorma vinsterna. Ja, enorma är faktiskt det rätta ordet att använda. Jag kommer ihåg när jag började sätta mig in i dessa frågor, jag kunde omöjligen förstå hur stora summor det rörde sig om. Kan tex. sjukfrånvaro relaterad till psykiska sjukdomar verkligen vara så dyrt. Tyvärr visade sig kalkylerna stämma. Att låta finländare fortsätta må dåligt är ofantligt dyrt. Svindyrt.

Om vi ska se något ljust i den rådande situationen så behöver vi inte dra ner på kostnader som höjer vår levnadsstandard alls, om vi ser till att arbetsplatserna i Finland är välmående. Enligt Guy Ahonen finns det 25 miljarder euro att vinna på välmående i arbetslivet. Vet du hur mycket livsinnehåll fröken Finland kan köpa för 25 miljarder? Inte jag heller, men vi kan enas om att det är en hel del.

Den 26te och 27de september ordnar tankesmedjan Agenda två kostnadsfria seminarier i Vasa och Jakobstad på detta tema. Kom med och lyssna och diskutera.

Jag kommer i min taltur att lyfta fram arbetsmiljöns roll för vårt välmående och hur vi genom enkla nästan kostnadsfria åtgärder kan öka effektiviteten och välmåendet på en arbetsplats. Finland behöver fler arbetsmiljöer som ger ökad effektivitet och ett ökat välmående och dessa två samtidigt. Effektivitet och välmående tillsammans, hand i hand, i samma rum!

548040_10151087539437082_1084974957_n
Pausrum och kök på Aveos kontor i Brändö.

 

 

Allvarligt är oseriöst

Att vara seriös, det vill säga att verkligen satsa på det man gör, vara professionell, betyder inte att man är allvarlig, snarare tvärtom. Jag är mycket seriös i mitt föreläsande, jag vill verkligen leverera varenda gång och jag lägger alltid många timmar på att förbereda mig. Jag går igenom materialet, skapar minnesbilder och planerar in lämpliga tankepauser för min publik.  Jag försöker anpassa mitt framträdande, min klädsel och mitt innehåll enligt den beställning jag fått. Allt för att publiken ska minnas så mycket som möjligt av det budskap jag blivit ombed att förmedla.

Jag bandar ofta in mig själv och lyssnar senare på min egen föreläsning. Vilket de första gångerna var hemskt att lyssna på, fy så konstigt man låter. Men som jag ser det är det ända sättet för mig att testa min egen produkt. Jag vill alltså hävda att jag är en seriös föreläsare. Vad jag däremot inte är och jag hoppas att jag aldrig blir är en allvarlig sådan. Det verkar dock som att dessa två vitt skilda ord blandas ihop och ibland tolkas som synonymer, att vara seriös och att vara allvarlig.

För en tid sedan såg jag detta klipp med David JP Pillipps om hur man undviker Powerpoint döden. Träffsäkert!

 

Den 5.9 firas den årliga företagardagen

På måndag firar vi den nationella företagardagen. Jag är inbjuden till Kristinestad för att fira företagardagen med dem och föreläsa. Publiken är mycket bred allt från entusiastiska 13-åringar som knappast hunnit testa att vara företagare till företagare med decennier av arbetserfarenhet i bagaget. Där finns säkert också en del som inte just alls är intresserade av företagande. Även lokalpolitiker och lärare. En brokig skara alltså. Jag kan inte lova att alla blir nöjda, men jag lovar att vara allt igenom seriös och inte särskilt allvarlig.

Tillfället (klick klick) ordnas av Kristinestands Närlingsliv och är kostnadsfritt.

Ett år utan VD titeln

Förra veckan var jag in med en blomma åt Anniina, som ett tack för hennes första år som VD på Aveo. Tacksam ända in i själsroten över hennes insats är jag. Det betyder samtidigt att jag själv varit utan den titeln och det jobbet i ett helt år.

Sade upp mig själv

Att bestämma sig för att sluta var faktiskt ganska lätt, jag hade sagt från början att max tio år som VD och den gränsen närmade sig, jag var rejält trött och utarbetad och därtill gravid. Anniina tackade dessutom nästan omgående ja till jobbet. Så det var lätt att bestämma sig, sen kom det svåra.

Inte så att jag inte litar på Anniina, det gör jag 100%. Men det har varit en stor utmaning att sätta sig i baksätet och följa med när någon annan kör ”min bil”. Jag fick verkligen sitta på mina egna händer för att inte blanda mig i de första månaderna. Jag kommer speciellt ihåg hur svårt det var att inte blanda sig i saker som tex. löneförhandlingar, val av städfirma eller hur projektförsäljningen skulle gå till. Men jag lyckades hålla mig på avstånd mycket tack vare att min man Mikael inledningsvis antog mantrat:

-Det är inte du som är VD längre! Det är inte DU som bestämmer!

Sen är det ju klart relativt vad som är tillräckligt avstånd.

Början på en större insikt

Ett år senare kan jag se hur otroligt nyttigt detta varit för mig. Världen har bokstavligen öppnat sig och jag har ”kläckts ” ur mitt eget ägg. Jag säger inte att det varit lätt, bara att det helt klart varit värt det. Jag rekommenderar detta åt andra företagare som ångar på, låt någon annan driva ditt företag en tid så att du kan växa som människa och företagare. En av mina goda vänner Åsa Hagberg-Andersson sa en gång åt mig:

Men Anna, gravgården är ju full av oersättliga människor!

6785688254_d23abbba0f_b

Det är den råa sanningen och jag försöker att påminna mig ofta om den. Vi är alla oersättliga, frågan är bara, var vill vi vara oersättliga? Jag vill vara det i mitt eget liv, inte i mina företag. Det är min man och mina barn som ska uppleva att jag är oersättlig inte mina kollegor eller uppdragsgivare. Självklart vill jag göra mitt allra allra bästa men det är endast för min familj som jag vill vara oersättlig.

Därför vill jag också driva mina företag på det viset att det inte finns några oersättliga, alla är viktiga, värdefulla och uppskattade men ingen ska behöva vara oersättlig på jobbet. Det uppdraget ska var och en få spara för sina närmaste.

Sökmotoroptimering min nya hobby

Under de första månaderna fick jag jobba tillsammans med ett par andra företag kring deras affärsstrategier. Det hjälpte mig att släppa taget om Aveo. Bästa sättet för mig var att helt enkelt fokusera på någon annans utmaningar.

Så småningom när dammet lagt sig kom en ny vardag fram. Jag har länge varit intresserad av hur Google bestämmer sig för vilken sidan som är nummer ett. Nu hade jag plötligt tid att göra det jag länge önskat, att läsa, ta reda på mer. Jag började läsa på om sökmotoroptimeringen och jobba med Aveos webbshop hemma lite i smyg. (Anniina visste nog om det) Sökmotoroptimering är ett ”smygjobb”, det är ett nästan osynligt arbete men ändå väldigt viktigt om man driver e-handel. Det kräver också ett långt tålamod, en vara som jag inte haft mycket av. Under året har jag dock kunnat konstatera hur viktigt det är att göra saker med verklig omsorg framom att bara göra ”kvickt och galet”.

Så kom barn nummer tre

Sigrid föddes i maj och hon är förmodligen världshistoriens mest lättskötta baby. Visst sitter jag och tittar på henne när hon sover men efter en kvart är jag fulltankad. Då kan jag göra vad jag vill medan hon sover ännu ett par timmar.

Det har verkligen varit ett spännande år och jag är så glad att jag tog steget. Ta gärna kontakt om du funderar på samma sak. Vi kan ta en kaffe framför skärmen eller träffas IRL!

Ha en underbar dag!